DAGBÖCKER

Italiensk dagbok: Inlägg #2

Plats, datum	Verona, 30 september 1851
Källa	Italiensk dagbok

Transkribering

30 september

Hur välvillig och uppmärksam österrikiska militären av alla grader är emot främmande har jag rönt åtskilliga bevis på. Jag hade ett brev att avlämna till general Stadion [Philipp von Stadion und Thannhausen], men i okunnighet om hans adress gick jag rakt på ett par majorer som satt och rökte; den ena av dem visade mig var kommendantsexpeditionen var. Dit uppkommen, uppskrev en vakthavande kapten hans adress samt skickade en ordonnans som min vägvisare; ordonnanten ville jag ge en zwanziger i drickspengar, omöjligt att förmå honom emottaga något. Generalen, som inte var hemma besvarade min visit i dag på morgonen, då jag olyckligtvis även var utgången. Det är en agrement att resa i kejsarstaten då man inte är ungrare eller italienare. På förmiddagen besåg jag det märkvärdigaste Verona har att bjuda på, den romerska amfiteatern [Arena di Verona], som under halvtannat årtusende trotsat tiden och människornas förstörelseanda. Stenbänkar för 25 000 människor, uppstiga i parallella trappor, 45 rader över varandra till 100 fots höjd. De ofantliga kvaderstenarna äro så noggrant hopfogade och det hela så symmetriskt, att man vid första ögonkastet inte märker hur stor den är; men när man kommer upp på översta kransen och ser nedåt hur små människorna äro på den elliptiska arenan, och ser på den cirkus som för det närvarande är inrättad för ett konstridarsällskap, vilken ej upptager mer än en tiondel av botten, så ser man den kolossala byggnaden i all sin skönhet – varken i segrar eller fester har nutiden kunnat mäta sig med det romerska folket. Thure [Thure Lidman] var inne och besåg stadens övriga märkvärdigheter; för min del orkar jag inte löpa, utan får nöja mig med att skärskåda det lilla jag ser, nöjd om jag kan lära mig något på dagen; jag reser inte för mitt nöje. Om man ser upp här i mitten så är man alltid i tillfälle att lära, och det man tar kommer både en själv och andra till godo. Man kan svårligen gagna sig själv, utan att gagna dem man är i beröring med. Skillnad emellan egenkärlek (i dess goda bemärkelse) och människokärlek måtte egentligen icke vara stor, ty i andra älskar jag mig själv och tvärtom.