BLOGG

Brita Larsdotter (död 1781) har jag stött på i två källor: "Släkten Bolling från Småland" (LÄS MER: Släkten Bolling från Småland) samt utredningen Den proto-Lidmanska Rosettastenen (där även mer om hennes familj beskrivs). Mest intressant är dock "Släkten Bolling från Småland", där författarna skriver att "Brita Larsdotter från Skog" är Elisabeth Lidmans faster i relation till dennes födelsenotis. Detta skulle i så fall innebära att Brita Larsdotter var dotter till Elisabeth Lidmans farfar och mormor: Lars Pedersson och Karin Svensdotter.

Vad baserade man detta "faster-skap" på? Var det bara namnet Brita Larsdotter som fick dem att utgå från att hon var Lars Pederssons dotter? Eller något mer? Jag vet inte, ingen källa eller vidare resonemang förs. Dessutom var Lars ett vanligt namn i Flisby socken på 1700-talet.

Så jag ställde mig lite frågande inför detta och under flera år har jag försökt att hitta Brita Larsdotters födelsenotis, något som skulle svara på vem hon var dotter till. Men någon sådan har jag inte hittat. En del av problemet är att hennes födelseår är svårt att fastslå. Enligt en husförhörslängd från Skog 1757 så anges hennes ålder som 44, och därmed född omkring 1713. Men vid hennes död 1781 (på Norra Äng i Solberga socken) anges hon vara 60 år, vilket gör att hon i så fall är född omkring 1720. Oavsett har jag inte hittat hennes födelsenotis i Flisby socken under någon av åren 1700–1730 (jag kastade ett brett nät).

Men jag tror dock att hon var det. Jag baserar det på två saker, utöver referensen i "Släkten Bolling från Småland".

Den familjära kopplingen på Målen

Brita Larsdotters son Sven Ingemarsson skulle bo från mitten av 1770-talet till omkring 1810 på Målen. På denna gård verkade och avled Brita Larsdotters (presumtiva) bror Sven Larsson. Dessutom avled Sven Larssons (och Brita Larssons, igen, presumtiva) mor Karin Svensdotter här 1777. Så Sven Ingemarsson bodde och verkade på samma gård som sin morbror och åldrande mormor. Detta kan vara en tillfällighet, men jag misstänker snarare att man bodde i närheten av släkten, i detta fall på samma gård.

Vigselnotisen, "Brita Larsdotter från Torrsjö"

Det starkaste argumentet är Brita Larsdotters vigselnotis där det står hon är från Torrsjö. Det var på Torrsjö som Lars Pedersson och Karin Svensdotter bodde och alla deras barn föddes. Det betyder inte nödvändigtvis att hon var född där bara att hon bodde där när hon gifte sig. Men jag misstänker, delvis på grund av hennes låga ålder (född omkring 1720, hon gifter sig 1733), att hon även var född där och då även var just dotter till Lars Pedersson och Karin Svensdotter.

Så skriver vi historien!

Om Brita Larsdotters liv

Den första uppgiften jag har hittat om Brita Larsdotter är från 1733. Då gifte sig Brita Larsdotter från Torrsjö (som sagt) med Ingemar Persson (indelt soldat) från Skog. Morgongåvan var 50 lod silver och paret "skola bo i Skog".

Jag har hittat tio barn till Brita Larsdotter och Ingemar Persson (i Den proto-Lidmanska Rosettastenen nämns också två söner som heter Ingemar Ingemarsson som jag inte har hittat).

Karin Ingemarsdotter, 1735-1747
Lisken Ingemarsdotter, 1736-1739
Kristina Ingemarsdotter, 1739-1739
Lisken Ingemarsdotter, 1740-1802 (gift med Johan Johansson)
Kristina Ingemarsdotter, 1742-1799 (gift med Johan Leonardsson)
Sven Ingemarsson, 1744-1823 (gift med Ingrid Nilsdotter)
Maria Ingemarsdotter, 1746-1746
Catharina Ingemarsdotter, 1748-1826 (gift med Daniel Larsson)
Lars Ingemarsson, 1751-1753
Lars Ingemarsson, 1754-1756

Från 1757 finns familjen med i en husförhörslängd från Skog. Då hade samtliga av Brita Larsdotters barn avlidna, utom fyra: Lisken, Kristina, Sven och Catharina.

I husförhörslängden står Brita Larsdotter som 44 år vilket pekar på födelse omkring 1713. Men makens ålder är definitivt fel och därför är Brita Larsdotters ålder också osäker. Prästen var kanske mer noggrann med det teologiska än det biografiska?

De två sista barnen hette båda Lars Ingemarsson. De föddes 1751 och 1754 och avled som barn. Namnet Lars kom troligen från Brita Larsdotters far, Lars Pedersson, som dog 1747.

Omkring 1760 flyttade familjen till Norra Äng i Solberga socken. Ingemar Persson avlider där 1779 (av ålderdom) och även Brita Larsdotter två år senare, 1781 (av ålderdom hon med).

Barnens öden

De avlidna barnen

Karin Ingemarsdotter, 1735-1742

Född: 1735, Skog i Flisby socken
Död: 1742, Skog i Flisby socken
Dödsorsak: Smittkoppor ("Kopporna")

Lisken Ingemarsdotter, 1736-1739

Född: 1736, Skog i Flisby socken
Död: 1739, Skog i Flisby socken
Dödsorsak: Kolera ("vattnig och kvick"). Avlider bara 2 veckor innan Kristina Ingemarsdotter

Kristina Ingemarsdotter, 1739-1739

Född: 1739, Skog i Flisby socken
Död: 1739, Skog i Flisby socken
Dödsorsak: Okänt. Avlider bara 2 veckor efter Lisken Ingemarsdotter.

Maria Ingemarsdotter, 1746-1746

Född: 1746, Skog i Flisby socken
Död: 1746, Skog i Flisby socken
Dödsorsak: Okänt, men i dödsnotisen står det "om morgonen fanns död hos modern i sängen"

Lars Ingemarsson, 1751-1753

Född: 1751, Skog i Flisby socken
Död: 1753, Skog i Flisby socken
Dödsorsak: Smittkoppor ("Kopporna")

Lars Ingemarsson, 1754-1756

Född: 1754, Skog i Flisby socken
Död: 1756, Skog i Flisby socken
Dödsorsak: Kikhosta

De vuxna barnen

Lisken Ingemarsdotter

Född: 1740, Skog i Flisby socken
Gift: 1758 i Flisby socken med Johan Johansson från Skog. De kallas "syskonbarn", därmed släkt, troligen kusiner.
Död: 1802, Damparp i Flisby socken ("änka i Äng [Norra Äng?], död Damparp hos sin måg").
Dödsorsak: lunginflammation ("Bröstfeber")

Kristina Ingemarsdotter

Född: 1742, Skog i Flisby socken
Gift: 1764 i Solberga socken med (änklingen) Johan Leonardsson
Död: 1799, Torrsjö i Flisby socken.
Dödsorsak: Cancer ("Kräftan")

Sven Ingemarsson

Född: 1744, Skog i Flisby socken
Gift: 1775 i Solberga socken med Ingrid Nilsdotter (från Målen)
Död: 1823, Hults norrgård i Solberga socken (hos sonen Petter Svensson)
Dödsorsak: Ålderdom

Catharina Ingemarsdotter

Född: 1748, Skog i Flisby socken
Gift: 1778 i Solberga socken med Daniel Larsson
Död: 1826, Hultåkra i Flisby socken
Dödsorsak: Ålderdom

Om hur Brita Larsdotter levde

Ovan är en genomgång av hennes liv, men det blir lätt lite kliniskt när man forskar i kyrkoböcker. Ett antal platser och årtal: född, gift och död, samma sak för barnen.

Men hur såg hennes faktiskt liv ut? Det blir svårt att säga men jag valde att mata in hennes information i Microsoft Copilot och bad denna beskriva hennes liv kunde ha sett ut under den tid och den miljö hon levde.

Vigseln

År 1733 gifte sig Brita Larsdotter från Torrsjö med den indelte soldaten Ingemar Persson från Skog. Vigselnotisen berättar att morgongåvan var 50 lod silver och att paret skulle bosätta sig i Skog.

Själva bröllopsdagen är inte beskriven. Man kan emellertid föreställa sig att vigseln skedde i sockenkyrkan efter att lysning hållits. Brita bar sannolikt sina bästa högtidskläder snarare än en modern vit brudklänning. Släkt och grannar kan ha följt paret till kyrkan och därefter samlats till en måltid på en gård. Bröllopet var inte bara en familjefest utan också en offentlig bekräftelse på att ett nytt hushåll hade bildats. Morgongåvan gav Brita en viss ekonomisk trygghet om hon skulle överleva sin man.

På bordet kan det ha funnits bröd, gröt, ost och öl samt kött eller fläsk om hushållets tillgångar medgav det. Festmaten skilde sig från vardagens betydligt enformigare kost, som i södra Sverige huvudsakligen byggde på bröd och gröt.

Arbetsdagarna

Som soldathustru och mor var Brita Larsdotter sannolikt en central arbetskraft i hushållet. Hon kan ha tänt elden före gryningen, burit vatten och lagat dagens första mål. Därtill kom mjölkning, omsorg om djur, matberedning, bakning, tvätt, städning, sömnad, lagning av kläder och tillsyn av barnen.

Arbetet följde årstiderna. Våren innebar sådd och trädgårdsarbete, sommaren höbärgning och skörd, hösten slakt, brygd och beredning av vinterförråd. Under vintern kunde ull och lin spinnas och vävas. När Ingemar Persson var borta i soldattjänst kan ett större ansvar för gård, barn och djur ha fallit på Brita.

En vanlig dag åt familjen troligen bröd och gröt, kompletterat med surmjölk, ost, sill eller fläsk när sådant fanns. Öl eller svagdricka kunde vara vardagsdryck. En senare beskrivning av en småländsk bondgård nämner bröd, sill, fläsk, ost, sur mjölk och grov mjölgröt som återkommande vardagsmat. Den ger en rimlig jämförelse, men beskriver förhållanden omkring år 1800 och inte Britas eget hushåll.

Om de avlidna barnen

Om något av barnen var svagt vid födseln kan dopet ha blivit brådskande. Därefter kan Brita ha suttit med barnet invirat i linne nära sin kropp eller intill eldstaden. Någon säker behandling mot infektioner eller andra allvarliga tillstånd fanns inte.

När barnet hade dött skedde omhändertagandet sannolikt i hemmet. Brita kan själv ha varit med och tvättat och svept sitt barn, men hon behöver inte ha gjort det ensam. En jordemor, kvinnlig släkting eller granne kan ha tagit över när modern var utmattad efter förlossningen. Dödsfallen inträffade vanligen i hemmet, där anhöriga också vakade över den döde.

Barnet kan därefter ha lagts i en liten kista, tillverkad av någon lokalt verksam snickare eller av en händig granne. Hur just Britas barns kistor såg ut är okänt. De kan ha varit mycket enkla och klädda invändigt med linnetyg.

Lars Ingemarsson, född 1751, dog 1753. En ny son fick samma namn när han föddes 1754, men också han dog som liten, 1756.

Dessa begravningar kan ha varit särskilt svåra för Brita Larsdotter. Pojkarna hade inte bara hunnit döpas och leva en tid i familjen. Namnet hade också återanvänts efter den förste pojkens död. Namnet kan ha erinrat om Britas far, Lars Pedersson.

När pojkarna dog efter småbarnsåren kan familjen ha hunnit vaka vid sjuksängen. Efter döden kan kroppen ha tvättats, klätts eller svepts och lagts till rätta i kistan. Brita kan ha deltagit i detta som ett sista omsorgsarbete, men hon kan också ha fått hjälp av samma kvinnliga nätverk som bistod vid födslarna.

Vägen till graven

Kistan fördes sannolikt från gården till kyrkan eller kyrkogården, buren eller körd med häst beroende på avstånd, väglag och familjens tillgångar. Prästen ansvarade för den kyrkliga delen. Hur omfattande ceremonierna var, vilka som följde kistan och exakt var barnen gravsattes framgår inte av materialet.

På kyrkogården sänktes den lilla kistan i vigd jord. Familjen kan därefter ha återvänt hem till en enkel måltid tillsammans med de närmaste. Någon varaktig gravmarkering behöver inte ha funnits.

Sorgen som vardag

Barnadöd var vanligt, men det betyder inte att föräldrar sörjde mindre. Brita Larsdotter genomlevde flera graviditeter, amningsperioder, sjukdomsvakor och begravningar samtidigt som hushållets arbete måste fortsätta. När ett barn dog fanns de överlevande barnen fortfarande där, liksom maten, djuren, tvätten och elden.

Hennes hjälp bör främst ha kommit från andra kvinnor, maken, äldre barn och människor på närliggande gårdar. Jordemodern kunde bistå vid födseln, kvinnorna kunde göra i ordning den döda kroppen, männen kunde tillverka och bära kistan och prästen förrätta begravningen. Så kan varje förlust ha blivit både djupt personlig och samtidigt en angelägenhet för hela det lilla lokalsamhället.

Döden och begravningen

Den sista tiden vårdades hon förmodligen i hemmet av barn, släktingar eller grannar. Prästen kan ha kallats för själavård och nattvard.

Efter döden tvättades och sveptes kroppen sannolikt av kvinnor i den närmaste kretsen. En lokalt tillverkad träkista kan ha förts från gården till kyrkan av grannar och släktingar. Där följde jordfästning enligt kyrkans ordning, innan kistan sänktes i den vigda jorden. Kanske bjöds de närvarande därefter på en enkel begravningsmåltid.

Någon gravsten behöver inte ha funnits. Minnet av Brita Larsdotter levde i stället vidare genom barnen, gårdarna och de korta anteckningarna i kyrkböckerna. Hennes liv framträder bara i fragment, men fragmenten berättar om nästan ett halvt sekels äktenskap, upprepade förluster och ett långt arbetsliv i det småländska jordbrukssamhället.