BLOGG

Om Fredrik Bagge och modern Malin Börjesdotter, häxerianklagad

Publicerat

12 maj 2025

Här är er översikt över de personer som nämn i denna inlägg samt kopplingen till släkten Lidman:

Ett parporträtt i Solberga kyrka

I Solberga kyrka i Bohuslän (inte att förväxlas med Solberga gamla kyrka i Småland) finns ett porträtt på domprosten i Linköping Sven Lidmans morfars morfäldrar: Fredrik Bagge (kyrkoherde i Marstrand församling) och Elisabeth Wandalin.

Det finns versioner av denna publicerad på olika sajter och diverse referensverk, men kvalitén är dålig och jag vill gärna se att våra anor representeras digitalt på ett bättre sätt (dessutom är porträtt på anor från 1600-talet rätt så ovanliga). Så någon gång skulle jag vilja besöka kyrkan och försöka ändra detta.

Vi får se om och när resan blir av, men under mitt forskande om detta porträtt och Fredrik Bagge stötte jag dessutonm på Fredrik Bagge mor, Malin Börjesdotter. Det visade sig att hon hade blivit anklagad för häxeri, den första Lidman-ana jag stött på som råkat ut för detta.

Anklagelserna mot Malin Börjesdotter

Malin Börjesdotter anklagades för trolldom, att ha närvarat tre gånger på häxsabbat samt att ha deltagit i Satans bröllop med Ingeborg Slakters dotter Malin Slakters i Marstrand.

Hon överlevde dock anklagelsen, troligtvis på grund av sonen Fredrik Bagges intervention (Ingeborg Slakters öde slutade i tragedi då hon svalt ihjäl i fängelset).

Mer om detta kan läsas i Malin Börjesdotters Wikipedia-artikel: sv.wikipedia.org/wiki/Malin_Börjesdotter (hon omnämns även i "De stora häxprocesserna i Sverige" av Emanuel Linderholm, men jag misstänker att all information om henne i denna bok finns sammanställd i Wikipedia-artikeln).

Möjlig uppföljning: Lidman-ana och snapphaneanklagad?

Malin Börjesdotter och anklagelsen om häxeri påminner mig om en annan Lidmansk ana. Denne anklagades inte för att vara häxa utan för att vara snapphane, även det ett 1600-talsfenomen associerat med tortyr och dödsstraff. Jag stötte på hans namn under efterforskningar till det ovan nämnda blogginlägget Lidmännen och de prästerliga anorna, men har tyvärr tappat bort namnet. Vi får se om jag stöter på det igen.

Om sonen Fredrik Bagge

Fredrik Bagge, född 24 december 1646 i Marstrand, död 8 november 1713 därstädes. Föräldrar: borgmästaren och handlanden i Marstrand Nils Fredriksson Bagge [Nils Bagge] och Malin Burgesdotter [Malin Börjesdotter]. Kom till Roskilde skola 1662; student i Köpenhamn 1664 och i Uppsala 24 januari 1665; reste augusti 1666 till Tyskland, där han besökte flera universitet, bl. a. Wittenberg och Altdorf; disp. i Wittenberg 9 oktober 1667 (Annotata anti-Grotiana ad librum Joëlis, pres. Abraham Calovius); fil. magister därstädes s. å.; disp. ånyo i Wittenberg 22 februari 1668 (De historia symboli Apostolici, pres. Aegidius Strauchius); återvände för faderns sjukdoms skull till Sverige sommaren s. å. Adjunctus pastor och successor åt kyrkoherden i Marstrand Lars Påskesson (Paschasius) Wandalin [Lars Wandelin] 30 juni 1669; prästvigd 18 april 1670, då han såsom magister befriades från prästexamen; riksdagsman 1680, 1686, 1693, 1697, 1710; prost över Älvsyssels kontrakt 27 november 1680; fick Solberga pastorat såsom annex 19 december 1682; erhöll genom Kungligt brev 19 december 1706 tillstånd att överlåta båda sina pastorat åt sin måg, Johan Carlberg, och själv endast behålla prostämbetet men synes, att döma av Marstrands kyrkas memorial- och protokollböcker, ha utövat även kyrkoherdeämbetet i Marstrand till kort före sin död.

Gift 30 november 1670 med Elisabet Larsdotter Wandelin [Elisabeth Wandelin], född 3 december 1650, död 8 mars 1731, dotter till kyrkoherden i Marstrand Lars Påskesson Wandelin.

Biografi

De omständigheter, under vilka Bagge fick sina olika ämbetsbeställningar, äro betecknande för tiden. Då han från sin utländska resa hemkom till faderns dödsbädd, var kyrkoherden Lars Påskesson [Lars Wandalin] sjuk. Mellan honom och Bagge överenskoms då, att Bagge skulle, stödd på kyrkoherdens och magistratens kallelse, av Kunglig majestät söka utverka, att han bleve utnämnd till kyrkoherdens medhjälpare och efterträdare. Han skulle så genom giftermål med kyrkoherdens dotter kunna »konservera» familjen. Planen lyckades, men Bagges ställning som »adjunctus pastor» blev svår. Svärfadern levde länge, och mellan de båda fränderna uppstodo snart bittra stridigheter, i det Bagge gjorde anspråk på likställdhet, vilket svärfadern icke ville medgiva honom. Det gick så långt, att de uppträdde mot varandra i kyrkan, så att magistraten ingrep och avstängde dem bägge från predikstolen. På Bagges föranstaltande kom saken 1674 inför domkapitlet, där förlikning åstadkoms, varvid båda såsom felande dömdes till böter. Följande år var saken åter före därstädes. Lars Påskesson var alltjämt oförsonlig och hade på grund av sin sinnesstämning sedan nära två år med sin familj avhållit sig från nattvarden. Han blev därför av biskop Lars Billichius [Laurentius Thoreri Billichius] avsatt från sitt ämbete men vägrade att underkasta sig avsättningsdomen och förgick sig svårt mot sin förman. Senare på året synes han emellertid ha resignerat och avstod pastoratet åt sin måg i förhoppning att få ett annat på fastlandet. Det hoppet gick icke i uppfyllelse, men Bagge var nu kyrkoherde i Marstrand, och svärfadern tycks ha levat utan ämbete till sin död, som inträffade först 4 februari 1687.

Bagges prostämbete och kyrkoherdebeställning i Solberga [Solberga socken] stå i samband med hans modiga svensksinnade uppförande vid Marstrands erövring 1677 under den s. k. Gyldenlövefejden, den händelse i Bagges liv, som förskaffat honom hans berömmelse hos eftervärlden och som senast förhärligats av Verner von Heidenstam i "Karolinerna". Redan förut hade han i motsats till många av sina bohuslänska ämbetsbröder visat sig vara svensk till sinnelaget genom sin tacksägelse över Karl XI:s seger över danskarna vid Halmstad 1676. När i juli året därpå den norske ståthållaren Ulrik Frederik Gyldenløve erövrat Marstrand med alla dess befästningar, lät denne tillställa Bagge ett böneformulär för kung Kristian och de danska vapnens framgång, vilket följande söndag skulle uppläsas i stadskyrkan efter predikan. Men Bagge bad i stället oförskräckt i danska generalitetets närvaro förböner för kung Karl emot Sveriges fiender. Han blev fängslad och under bevakning förd upp till fästningen, varifrån han sedan flyttades till Fredrikshald. Här blev han dömd till döden men fick behålla livet, på villkor att han löste det med tredubbel mansbot. Sedan han av egna medel betalt lösesumman, kom han hem sommaren 1678. På grund av sitt uppförande vid detta tillfälle stod han i stor gunst hos Karl XI. Vid 1680 års riksdag i Stockholm, som Bagge bevistade som sitt kontrakts fullmäktig, blev han efter en predikan inför konungen utnämnd till hovpredikant men undanbad sig. Han erhöll då såsom nådevedermäle två stora guldmedaljer, varjämte konungen genom brev till biskop D. Wallerius [Daniel Wallerius] i Göteborg (daterat 2 november) förständigade denne att giva Bagge till annex den första lediga församlingen i Marstrands grannskap eller ock transport, om Bagge så önskade, till ett bättre pastorat, än det han innehade. I resolutionen på prästerskapets i Älvsyssels prosteri besvär 15 november 1680 uttalade konungen sin vilja, att Bagge med allra första måtte belönas för sin trohet och sitt lidande. Och kort efteråt, 27 nov., sände han biskopen ett nytt brev, vari han med tanke på att det kunde dröja något, innan ett lämpligt pastorat bleve ledigt, förordnade Bagge till prost över Älvsyssels kontrakt. Två år senare blev Solberga ledigt, och Bagge erhöll då denna församling till annex trots biskopens vrede.

Bagges första verksamhetsår inföllo samtidigt med att de bohuslänska häxprocesserna pågingo. Dessa påverkade djupt livet i Marstrand. Ett stort antal kvinnor voro där anklagade, av vilka flertalet måste offra livet. Bagge var en av dem, som voro personligen berörda av saken. Hans egen moder hörde nämligen till de anklagade. Med stor energi kämpade han för att rädda modern, och inlagor från honom till de olika dömande myndigheterna äro bevarade. Sedan familjen i mer än två hela år levat i oro och ängslan för utgången, blev hon äntligen i nov. 1671 genom Göta hovrätts utslag frikänd och »till sin förra heder conserverad». Av intresse är att Bagge i början av trolldomsrannsakningarna i Marstrand sammanskrev ett betänkande angående förfaringssättet vid rannsakningar av för trolldom anklagade. Det skedde i »Ett lithet sendebreff. Om måthan att procedere meth trollfolck, skickadt magistraten uthi Marstrandh från M. F. N. B. A:o 1669». Häri kritiserade han i vissa avseenden tidens processförfarande i trolldomsmål. Så förkastade han avgjort det vid de bohuslänska processerna brukade vattenprovet med den motiveringen, att om en människa flyter, kan det icke vara av Gud utan »må vara av djävulen, och är så intet att tro, ty han är en lögnare av begynnelsen».

Bagge var en begåvad och för sin tid lärd man, varom på sitt sätt hans skrifter vittna. Därtill ägare av en betydande förmögenhet, var han självrådig och härsklysten, vilket ibland tog sig starka uttryck. Stödd på konungens nåd, kunde han med framgång trotsa biskop Wallerius, som harmades över att Bagge honom oåtspord fått prostämbetet och Solberga. Även andra biskopar ha fått lära känna den myndige Marstrandsprosten. Typiskt är ett yttrande av biskop Johan Carlberg till en svårhanterlig kyrkoherde: »Magister Bagge är väl en styver man, men aldrig har han så kontramanderat mina ordres och lupit mig över» (citerat efter Skarstedt). Särskilt framträdde hans styva sinne, då kyrkoherden E. Parnovius i Uddevalla av biskop Olaus Nezelius utnämnts till prost över sitt eget pastorat. Bagge såg häri ett ingrepp i sin maktutövning och vilade icke, förrän biskopen fått återtaga sin utnämning och Parnovius på grund av befallning från rådet fått varning inför domkapitlet. Av begär att förödmjuka Uddevallakyrkoherden inför hans egen församling utnyttjade Bagge sin seger så grundligt, att han själv ådrog sig varning från rådet. Att emellertid Bagge ägde ej ringa anseende bland sina ståndsbröder, framgår utom av hans riksdagsmannauppdrag även därav, att han vid biskopsval i Göteborgs stift i slutet av 1600- och början av 1700-talet erhöll ett stigande röstetal samt 1707 av domkapitlet föreslogs till domprost i Göteborg. Som predikant tyckes han ha åtnjutit ett stort anseende, åtminstone om man får sluta av den förnäma utstyrsel, förläggaren bestod hans båda predikosamlingar. Hans predikningar äro skrivna i det gängse maneret. Språkligt äro de förklarligt nog rika på danismer. — I Solberga kyrka finnas Bagges och hans hustrus porträtt i kroppsstorlek.

KÄLLA: "Svenskt biografiskt lexikon"