DAGBÖCKER

Italiensk dagbok: Inlägg #97

Plats, datum Rom, 3 januari 1852 Källa Italiensk dagbok

Transkribering

3 januari

Konsuln berättade att Hans Helighet, då han fick underrättelse från Louis Bonapartes om den lyckade statsvälvningen, till sin omgivning yttrade: "Frankrike har räddat kyrkan, kyrkan har bett för Frankrike – kyrkan är kvitt sin skuld till Frankrike". Om han därmed han därmed mente att påbundna prästintriger gjort Presidenten lika mycket gagn som franska intervention gjorde påven, så kan man spara upp någon mening, annars är det höjder prelat oförskämdhet.

På aftonen voro vi hos Danska grevinnan Gersdorf–Hardenberg–Reventlow, vars bekantskap gjordes julafton. Sällskapet var en extrakt av åtskilliga nationaliteter. Italienska och ryska prinsar, en engelsk lord Baker, m. fl., fransoser och danskar. Grevinnan gick igenom sällskapet för mig. "Den märkvärdiga" lord – den "distingerad" marquis Buffalo, etcetera, etcetera, allt med superlativa epiteter. Jag var lika okunnig om deras storhet som oförmögen att se den. En ryska som satt och lät kurtisera sig av en ung vacker glop, furst Golitsyn [Mikhail Alexandrovich Golitsyn?] berättade då jag presenterades för denna om mottagningen hos cardinal Altieri [Lodovico Altieri?] igår; "det påminde mycket om Petersburg [Sankt Petersburg]" sade fast än en romare var med i konversation – ingenting i fester, musik, dans som kunde jämföras med Petersburg etcetera, etcetera.

Vännen (grevinnan) behagade distingera mig samt gav mig i förtroende att hon var en sådan vän av barn och musik. Där jämte gav hon mig i comission [uppdrag] att komma upp en förmiddag och översätta en av Lindblads sånger "vad mån det landet heta etcetera" som hon endast kunde på tyska – mjuka tjenare. Thure [Thure Lidman] tyckte att det varken var roligt eller hållning i societeten, fastän han aldrig varit i stora världen – för min del tyckte jag samlingen var kuriös nog ehuru ett par av de förnäma herrarna såg ut som courier yttra de 1799 om prinsarna Borghese att vara "deux polissons incapables d'être jamais des laquais supportables".