DAGBÖCKER

Italiensk dagbok: Inlägg #74

Plats, datum	Rom, 11 december 1851
Källa	Italiensk dagbok

Transkribering

11 december

Den längsta promenad jag gjort belönades med den märkvärdigaste syn, Colosseum; skulle man än tvingas att gå en halvmil på knäna för att få se det, så tror jag ändå intet, att man kunde slita ut entusiasmen på vägen. Vi höll på att aldrig hinna fram så mycket märkvärdigheter passerade vi förbi på vägen. Oberäknat den mängd kyrkor och palats (Chigi, Torlonia, Venetiana, etcetera) har man präktiga minnesmärken av gamla Rom det vill säga av kejsartidens mest lysande period, som började med Vespasianus och slutade med Marcus Aurelius Antoninus med tillnamnet Philosophus, om man undantagen ludet Domitianus. Vid Trajanus [Trajanuskolonnen] och Marcus Aurelius Antoninus [Marcus Aurelius-kolonnen] kolonner (den förra 195; den senare 175 fot hög) kan man inte undgå att göra sig den frågan: vad har Petrus på den ena, och Paulus på den andra att göra. Från Trajani Forum [Trajanus forum] gick vi till Capitolium uppför Michelangelos förträffliga trappbyggnad [Piazza del Campidoglio]. Ovanpå på platsen står Marcus Aurelius staty Equestre [Marcus Aurelius ryttarstaty], om vilken konstnärerna understå sig att säga att hästen är för grov och tjock och att ryttaren skakar för mycket – om man vill se en eldig hingst i språnget och en djärv ryttares lediga sits, så äro de här oefterhärmligt utförda. Tavelgalleriet, och museum [Kapitolinska museerna] i synnerhet, innehåller förträffliga saker; "Den döende gladiatorn" och en liten flicka, som håller en duva i famnen för att akta den för en bakom henne uppstående orm gjorde största intrycket på mig. Bland bysterna tyckte jag mest om Alkibiades, Aristides och Cicero – i allmänhet kan jag inte finna att de antika huvuden utmärka sig för skönhet, storhet och snille ligga i dem, men fagrare ansikten framställas av de kristna målarna, därtill äro de antika huvudena alltid små i jämförelse med kropparna – om proportionerna på ett par årtusenden kunnat förändras hemställer jag till arkeologerna. Mellan Capitolium och målet för vår vandring ligger Forum Romanum (Kotorget, som det nu kallas för) medelpunkt för konsten och det offentliga livet i forntiden. När i gamla tider en stor man dog upphöjdes han av sina närmaste efterkommande till halvgud och man byggde ett tempel åt honom. Nu få de åtnöja sig med en plats i historien, ett par mansåldrar efteråt.