DAGBÖCKER

Italiensk dagbok: Inlägg #49

Plats, datum	Florens, 16 november 1851
Källa	Italiensk dagbok

Transkribering

16 november

Den tjugonde söndagen efter trefaldigheten invigdes en ny protestantisk kyrka i Florens. Den är visserligen reformert men vi beslöt att mangrant infinna oss. Den enkla psalmen som på en hand sjöngs av församlingen gjorde mycket mer intryck på oss än den granna katolska mässan med sin rökelse och ceremonier. Jag kom att sitta bredvid en liten vacker och söt flicka, utsökt väl klädd, som tycktes vara omkring en tolv år och hade sin mamma bredvid sig, tydligen en fru av stora världen. Hon förde sin psalmbok så snällt över åt höger på det jag skulle kunna se också samt sjöng så vackert att jag fann mig riktigt oskyldig i hennes sällskap. Predikan var på franska och åhörarna till största delen välklädda fruntimmer.

På aftonen voro vi och såg världens största eller rättare Frankrikes största dramatiska artist mademoiselle Rachel [Rachel Félix]. Pjäsen föreställde Horatiernas och Curiatiernas strid av Corneille. Den sista segrande Horatien beseglar sin triumf med att mörda sin egen syster (Rachel) för att hon begråtit sin fästmans död. Vad jag mest beundrade hos henne var hennes tysta spel och mimik – varje gest, varenda rörelse var ett uttryck av den andras ord. Det snillrikaste uti denna roll lära vara det djupa stadium av antikens ställningar, rörelser och gester som hon därigenom ådagalägger. Hennes språk var en helt annan franska än den man vanligen hör talas och att börja med mycket svår att förstå – men av en kraft, och en värdighet som anstår en drottning eller en dotter av det gamla Rom. Hon var fasaväckande i sin ilska och hänförande i sin kärlek och jag kan så väl föreställa mig hur hon skulle se ut när hon en gång under revolutionsdagarna deklamerade Marseljäsen så att åskådarna av hänförelse stormade och applåderade som galningar.