| Plats, datum | Florens, 12 november 1851 | Källa | Italiensk dagbok |
12 november
Reste från Bologna till Florens. Som det hör till ordningen för dagen att diligenser bliva utplundrade så intog jag försiktighetsmåttet att stoppa mina penningar i träbenet och önskade rätt livligt att vi skulle bli attackerade för att få göra bekantskap med det slags folket; men tack vare två pålitliga gendarmer som eskorterade oss syntes inga till. På vägen frågade jag gentilalen henne det kom sig att de inte kunde hålla sig fria från rövare inom romerska området från likaväl som inom det toskanska – helt förargad svarade han mig: "Min herre! Det finnes rövare över hela världen och de som attackerar folk på vägarna äro de minst farliga!".
När man kommer upp på Apenninerna har man storartad utsikt över den fruktbara nejden åt bägge hållen; och att ett berglandskap utan träd han vara någonting vackert har jag aldrig funnit för, men förbrytningen emellan de bruna bergen, gröna dalarna och den italienska himmelen är obeskrivligt skön, det som gjorde tavlorna ännu mer lysande voro de för tillfället med snöbetäckta topparna. Vi voro två diligenser i sällskap och med den föregående hände den olyckshändelsen i en utförsbacke att stånghästarna stupade samt kom framför, hjulen så att vagnen stannade och kusken för på huvudet emellan dem – hästarna voro fyra till antalet usla krakar men som klås och piskas så att det går i corrien när det inte går uppför, då anspannet åkas med två par oxar. Kusken sprang oskadad upp men i stället för att bry sig om hästarna och vagnen, började han på att slå sig med knytnävarna på kindbenen, riva sig i håret, tjuta, svära och bar sig åt som en galning. Hästarna låg som de voro döda, men när vagnen med passagerarnas till hjälp blev tillbaka dragen sprang de upp oskadade båda två. Kusken återfick sitt förnuft samt började på att rappa hästarna i stället för sig själv gav sig av på en av förhästarna i fullt sken till nästa station för att skaffa nya hästar. då många av de andra diligenspassagerarna satte sig upp i vår och så bar det av för oss med samma fart utan några vidare äventyr till Florens, dit vi kom kl. 12 på natten.
-
-
-
-
-

Carl Printzsköld
1884‐1971
g. Melander

Otto Sylvan
1865‐1952
Militär
g. Kahl

Ida De Geer
1853‐1926
Hovfröken
g. Printzsköld

Karin Lidman
1915‐1929

Albertina Ringstrand
1849‐1942
Hemmansägare,
Lilla Gullborg
Ogift.

Anton De Geer
1848‐1919
Godsägare
g. Fischer

Naemi Gustafsson
1911‐1988
g. Liedman

Anne-Marie Lidman
1912‐2000
Lärare
g. Hollinger

Catherine Grentzelius
1925‐2016
g. Lidman

Elisabeth Lidman
1950‐
Administratör
g. Kimvall

Per Sylvan
1870‐1953
Agronom
g. Mattsson

Erik Printzsköld
1889‐1908
Ogift.

Brita Otterdahl
1890‐1987
Lärare
g. Lidman

Folke Nystrand
1922‐1965
Lärare
g. Malmström

Gulle Engström
1898‐1979
g. Lidman