| Plats, datum | Florens, 12 november 1851 |
| Källa | Italiensk dagbok |
12 november
Reste från Bologna till Florens. Som det hör till ordningen för dagen att diligenser bliva utplundrade så intog jag försiktighetsmåttet att stoppa mina penningar i träbenet och önskade rätt livligt att vi skulle bli attackerade för att få göra bekantskap med det slags folket; men tack vare två pålitliga gendarmer som eskorterade oss syntes inga till. På vägen frågade jag gentilalen henne det kom sig att de inte kunde hålla sig fria från rövare inom romerska området från likaväl som inom det toskanska – helt förargad svarade han mig: "Min herre! Det finnes rövare över hela världen och de som attackerar folk på vägarna äro de minst farliga!".
När man kommer upp på Apenninerna har man storartad utsikt över den fruktbara nejden åt bägge hållen; och att ett berglandskap utan träd kan vara någonting vackert har jag aldrig funnit för, men förbrytningen emellan de bruna bergen, gröna dalarna och den italienska himmelen är obeskrivligt skön, det som gjorde tavlorna ännu mer lysande voro de för tillfället med snöbetäckta topparna. Vi voro två diligenser i sällskap och med den föregående hände den olyckshändelsen i en utförsbacke att stånghästarna stupade samt kom framför hjulen så att vagnen stannade och kusken för på huvudet emellan dem – hästarna voro fyra till antalet usla krakar men som klås och piskas så att det går i corrien när det inte går uppför, då anspannet åkas med två par oxar. Kusken sprang oskadad upp men i stället för att bry sig om hästarna och vagnen, började han på att slå sig med knytnävarna på kindbenen, riva sig i håret, tjuta, svära och bar sig åt som en galning. Hästarna lågo som de voro döda, men när vagnen med passagerarnas till hjälp blev tillbaka dragen sprang de upp oskadade båda två. Kusken återfick sitt förnuft samt började på att rappa hästarna i stället för sig själv gav sig av på en av förhästarna i fullt sken till nästa station för att skaffa nya hästar. då många av de andra diligenspassagerarna satte sig upp i vår och så bar det av för oss med samma fart utan några vidare äventyr till Florens, dit vi kom kl. 12 pcå natten.

Carl Johan Pettersson
1829–1908
Lärftskramhandlare
f.h. Lidman

Albertina Ringstrand
1849–1942
Hemmansägare,
Lilla Gullborg
Ogift.

Henriette Lidman
1825–1906
g. Grill

Anna-Lisa Jubell
1896–1993
Ogift.

Catherine Grentzelius
1925–2016
g. Lidman

Jan Berggrén
1950–1972
Ogift.

Otto Lidman
1822–1858
Överjägare
Ogift.

Karin Thiel
1889–1963
g. Lidman
g. Östberg

Otto Sylvan
1832–1909
Jägmästare
g. Lidman

Jonas Lidman
1977–
IT-tekniker
g. Musenge

Folke Nystrand
1922–1965
Lärare
g. Malmström

Bibi Lidman
1928–2020
Journalist
g. Langer

Herman Sylvan
1873–1939
Diplomingenjör
g. Sylvan

Chilu Lidman
2010–