Jag vill här avtrycka ett par brev om den lille Per Samuel - sötungen - vilken en gång skall bli min barske, av mig högt beundrade och älskade farbror Sam - från prosten Per Annerstedt i Lagga [Lagga socken] och hans gamla sextioåriga ogifta syster Gustava till domprostkandidaten i Linköping - »den bäste av alla doctorer - Sven Lidman».

»Min bästa Cousin.

Aldrig, nej aldrig nog kan jag beskriva min glädje vid genomläsandet av dess aimabla brev. Hade det varit 1 apr i stället för 27 mar, hade jag trott det varit narri, så okunnig var jag. Före jul hörde jag ett ord av Ärkebiskopinnan men ej till mig sagt - men hörde litet ändå. - Men som hon ofta hört små saker, som ej alltid slå in, glömde jag alldeles den saken. Gud ske lov det nu är förbi. Måtte hon snart bli frisk igen efter ett så stort prostformat. Det är ock bra tillställt, att alla gossarna kommer i rad för studiernas skuld. Att de brås på mödernet hoppas jag ej bliver dem skadligt, men önskar och litar på, det de även måtte få pappas goda huvud och aimabilitet. Gud välsigne hela Edert hus. Jag som gammal är, tycker det har sådan drygsel med sig att bedja Honom, som styr allt till det bästa, nu ock måtte hava sin hand med i domprostvalet. Blir Cousin ej, så var det honom säkert ej nyttigt.

Vad det var roligt för mig, att gossen heter Samuel. Tack för det, goda Cousin! Mitt brev har blivit nog långt, men tröttna ej - detta glada ämne gör mig så mångordig. Gud låte Eder samtliga hava hälsan och glatt humör! Att vi få råkas i sommar - en outsäglig glädje för min bästa Cousins redliga och deltagande vän

Gustafa Annerstedt.»

Och så här sänder prosten i Lagga sina goda råd:

»Gud vare lov, att Ebba även denna gången gjort en så lycklig Deutsche Reise! Nu får du likväl lov en längre tid neka henne dylika resor - hon kan eljes få en elak tid neka henne dylika resor - hon kan eljes få en elak vana, och du vet själv bäst, för vilka både olägenheter och faror man på resor är utsatt. Nej - ålägg henne att trivas hemma. Borta är bra, men hemma bäst.

Tack för din artighet att teckna oss såsom faddrar åt Per Samuel! Måtte pojken en gång likna sin pappa i redbara kunskaper - sin mamma i behag samt Per och Samuel i lyckan att vinna medmänniskors bifall - detta skall ske, om I uppföden honom i tukt och Herrans förmaning.

I förväg gläder jag mig åt den vackra sommaren, som skall bli ännu angenämare av Edert glada sällskap, mina vänner.

Då torde ock domprostfrågan vara avgjord, som så innerligt intresserar oss.

Omfamna emellertid den söta Ebba på mina vägnar - det vill säga med en farbrors lugna värdighet - och tillåt mig alltid få behålla din vänskap!»

Ack, det är endast en övergående och mycket ytlig och oklar malthusiansk idéströmning hos den gamle fromme hedersprosten. Det blåser en helt annan vind kring det stolta, kraftiga släktträdet - västvind, växtvind, livsvind. Det går en mycket, mycket djup allt livsbejakande ström genom hela det stora släktsammanhanget alldeles obekymrad av allt slags pommersk sjuka, malthusianska teorier och ekonomiska tråkigheter. Och i ett annat brev från ett annat år skickar han en långt visare välgångs- och tacksägelsehälsning till min farmor efter en hennes förlossning: »Ju flera barn, ju flere Fader vår, ju fler välsignelser i huset.»

Ack, det är inte mindre än fem barn, som födas på det rika släktträdet detta nådens år 1824 - fem ättlingar till den i jan jordfästa Margaretha Elisabeth Cederström [1677-1759]. Det är fem barnsängar mot en begravning.

27 mar föddes hennes dotterdotterson Peder Gustaf Samuel Lidman [Sam Lidman], tredje barnet i en syskonkrets på tolv.
24 maj föddes hennes dotterdottersdotter Emilie De Geer [1824-1862], åttonde barnet i en syskonkrets på fjorton.
5 jul föddes hennes sondotter Emilia Carolina Cederström, åttonde barnet i en syskonkrets på nio.
15 aug föddes hennes dotterdotterson Carl Gustaf von Rosén - ende sonen.
24 aug föddes hennes sondotterson Axel Lagerbjelke, femte barnet i en syskonkrets på åtta.

Man kan väl förstå den gamla tante Gustafa Annerstedts ord om att »Ärkebiskopinnan ofta hört små saker, som ej alltid slagit in». Det är en släkt med många grenar och många växande små på varje gren. Men alla de små knopparna och blommorna och frukterna bära ej blott livet vidare utan även det pommerska arvet.