BLOGG
Lidmangårdar: Lilla Gullborg [26 september 2013]
Publicerat
Lilla Gullborg är en av de Lidmanska gårdarna som likt Lidhult, Torrsjö och Påskarp ofta nämnts under min uppväxt.
Men i stort sett allt jag kände till om gården var att den ägdes av domprosten Sven Lidmans bror Lars Lidman och sedan gått i arv till hans son Sven Lidman samt att gården inte längre fanns utan skulle ha brunnit ner.
Så mycket mer än så kände jag inte till innan jag började forska i ämnet och här är den information jag har lyckats sammanställa.
Schematiskt släktträd över de i detta inlägg aktuella personerna:
 
 
 
 

PEDER
LARSSON
(1720‑1785)

g. Bengtsdotter
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

JOHAN
LIDMAN
(1755‑1795)

g. Bolling
 

SVEN
LIDMAN
(1757‑1823)

g. Landberg
g. Landberg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

MARIA
LIDMAN
(1790‑1867)

g. Lidman

SVEN
LIDMAN
(1784‑1845)

g. Annerstedt
 

LARS
LIDMAN
(1786‑1839)

g. Lidman
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

RUDOLF
LIDMAN
(1828‑1889)

g. Wolff

MARIA
LIDMAN
(1818‑1861)

f.h. Okänd
g. Ringstrand

SVEN
LIDMAN
(1824‑1905)

Ogift.

JOSEPHINA
LIDMAN
(1830‑1901)

g. Bergqvist
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

SVEN
LIDMAN
(1882‑1960)

g. Thiel
g. Otterdahl

ALBERTINA
RINGSTRAND
(1849‑1942)

Ogift.
 
 
 
Den första Lidmännen som ägt gården verkar ha varit paret Sven Lidman och hustrun Catharina Landberg. Dock har jag inte lyckats hitta när de köpte gården men oavsett när Catharina Landberg avlider 1810 så gick den i arv till sonen Lars Lidman (1786-1839).
Lars Lidman och hans fru Maria Lidman (1790-1867), som var kusiner och båda "Lidmän", fick många barn som alla verkar ha fötts på Lilla Gullborg. Men endast tre når vuxen ålder - Maria Lidman (född 1818), Sven Lidman (född 1824) och Josephina Lidman (född 1830). När deras far Lars Lidman avlider 1839 går 75 % av gården vidare i arv till Sven Lidman medan den resterande fjärdedelen går till Josephina Lidman (äldsta barnet Maria Lidman ärvde inget av gården, men kan ha ärvt annat).
De två kvinnorna i denna trio skulle lämna Lilla Gullborg för att gifta sig men de skulle snart återkomma, dock under olika omständigheter.
Maria Lidman fick ett både dramatiskt och traumatiskt öde. Det börjar med att Maria Lidman 1849 på Lilla Gullborg föder en dotter vars far i födelsenotisen listas som "okänd" (Maria Lidman var ännu ogift). Dottern, som får namnet Albertina (sedermera Albertina Ringstrand), skulle inte bara växa upp utan även bo en stor del av sitt liv på Lilla Gullborg och till slut bli den sista Lidmannen att lämna gården (mer om detta nedan).
Maria Lidman skulle 1856 gifta sig med Gustaf Ringstrand och 1858 föddes den första av deras två barn, dottern Ebba Josefina Margareta Ringstrand.
Den lilla familjen skulle därefter slå sig ner på gården Fredrikslund i Mölltorp socken (även Maria Lidmans utomäktenskapliga dotter Albertina Ringstrand var här en del av familjen).
1861 föds parets andra barn, dottern Erika Augusta Ringstrand.
Men en tragedi inträffar cirka två veckor därefter, då Maria Lidman avlider i sviterna efter födseln. Kort därefter skickas Albertina Ringstrand tillbaka till Lidmännen på Lilla Gullborg (motiven för detta är okända men de två händelserna var säkerligen inte orelaterade).
Men tragedierna tog inte slut för det för även parets två barn skulle avlida - 1863 Erika Augusta Ringstrand och 1868 Ebba Josefina Margareta Ringstrand.
Därefter lämnar Gustaf Ringstrand Fredrikslund (kanske ville han inte längre bo kvar på en gård där han, under bara ett par års tid, begravt både en fru och två döttrar) och flyttar till Brevik socken (han avlider 1873 i Söderköping församling).
Josephina Lidman skulle 1854 gifta sig med Carl Bergqvist.
Josephina Lidmans återkomst kanske inte var lika dramatisk men blev och andra sidan mer permanent. Redan i mitten av 1860-talet, då maken Carl Bergqvist fortfarande lever, bor hon och sonen Carl Gustaf Emil BergqvistLilla Gullborg, där skulle de båda skulle leva resten av sina liv (Josephina Lidman var faktiskt fortfarande skriven hos maken i Söderköping församling men i flera av husförhören saknas hennes betyg och det står helt enkelt "Bor på annan plats, lovar att ta communion [nattvarden] där").
Flytten verkar vara ett resultat av en separation mellan Josephina Lidman och hennes make Carl Bergqvist (som skulle leva resten av sitt liv ensam, varav de tio sista åren på Söderköping fattighus i Söderköping församling där han avlider 1884).
För lille sonen Carl Gustaf Emil Bergqvist skulle dock "resten av sitt liv" bara innebära några år till eftersom han dör redan 1871, då endast i tonåren. I dödsnotisen (som faktiskt återfinns även den i Söderköping församlings kyrkoböcker) står det rätt och slätt "död och begraven i Tingstad".
Josephina Lidman avlider 1901, då även hon på Lilla Gullborg. Vid det laget hade hon överlevt sin son med 30 år.
När fadern Lars Lidman avlider 1839 så är Sven Lidman endast i tonåren.
Farbrodern Sven Lidman (1784-1845) skaffar då en plats åt denne på det Braunerhielmska Sandemar, som för tillfället arrenderades av farbroderns hustru Ebba Annerstedts syssling Jacob Cederström [1808-1901].
Från Sandemar återvände Sven Lidman 1846 (enligt "Blodsarv" [Albert Bonniers förlag, 1937]) eller 1851 (enligt kyrkoböckerna), och i bagaget hade han en lantbruksutbildning.
1868 skedde en lysning mellan Sven Lidman och Hilma Malmberg från Norrköping men något bröllop blev dock aldrig av (LÄS MER: BLOGG: Sven Lidman, Hilma Malmberg och äktenskapet som inte blev av).
Sven Lidman förblev ogift (samt barnlös) och avled 1905.
Kvar bland Lidmännen på Lilla Gullborg fanns då endast Maria Lidmans dotter Albertina Ringstrand. I kyrkoböckerna ser man hur hennes titel "Piga" har strukits över och ersatts med "Hemmansägarinna". Men hon blev inte kvar länge, för kort därefter säljer Albertina Ringstrand Lilla Gullborg och flyttar hon till Norrköping. Därmed var Lidmännens era på Lilla Gullborg slut.
I slutet av 1890-talet bodde dessa syskons kusinson Sven Lidman (1882-1960) en tid på Lilla Gullborg och han borde då inte bara träffat Sven Lidman, utan även Josephina Lidman och Albertina Ringstrand. Oavsett så gjorde detta besök senare gjorde avtryck i hans bok "Blodsarv".

1839 hade han [Sven Lidman, 1824-1905] vid 15 års ålder blivit faderlös. Min farfar [Sven Lidman, 1784-1845] hade skaffat sin ende brorson en plats för lantbruksutbildningens skull hos en släkting, en baron Cederström, arrendator av det Braunerhielmska Sandemar.

Härifrån hade han 1846 flyttat för att övertaga skötseln av fädernegården. Och nu hade han suttit där i ett halvt århundrade utan att hava rest från trakten. I stora salen eller salongen en trappa upp stodo möblerna som på hans faders [Lars Lidman] tid, och längs väggarna hängde alltjämt de dyrbara färglagda koppargravyrer som min farfar 1816 skickat hem från Konstantinopel till sin ende och älskade broder. I rummet innanför mitt hängde jaktgevär och bössor från 1700-tal och tidigt 1800-tal med hagelpungar och kruthorn - en hel vägg - och hyllor med gamla nackstyva och guldstärkta skinnband med bland andra sjuttonhundratalets svenska ostindiefarares reseskildringar. Skall jag någonsin kunna glömma att jag en gång bakom böckerna hittade ett par undanstoppade handskrivna häften: "Rosen på berget Mont-Salvat" och "Eleonora eller den sista dagen"? Min gamle onkel hade i sin ungdom också han fuskat såsom författare. På chiffonjén i min gamle farbror Svens arbetsrum låg ännu min farfars fars [Sven Lidman] sjöskumspipa och solglaset med vilket den tändes. Böcker och brev tillhörande den gamle prosten funnos där också. Kyrkofäder och klassiker, interfolierade, och med sidorna här och var fyllda med anteckningar både på grekiska och latin.

Men den dåvarande ägaren till detta sällsamma hem kunde hela "Frithiofs saga" [1825] utantill och hade alltid ett lämpligt citat till hands för varje situation han råkade i.

På detta Lilla Gullborg fick jag uppleva något, som jag aldrig i hela mitt liv på så intensivt och djupt sätt fått erfara. Den lille rotlöse inackorderingspojken slog rot på ett obegripligt, obeskrivbart, djupt och intensivt vis. Min lilla evigt vibrerande, oroliga drömjagade pojksjäl vilade ut för första gången i sitt liv.

Några lyckliga sommarveckor kände jag mig för första och kanske för enda gången i mitt liv absolut hemma i tillvaron. Jag var hemma med varje cell i hela min varelse. Jag var den fjärde Sven Lidman som gick i dessa rum och sprang i dessa trappor. Och i många hemlöshetens år var minnet av Lilla Gullborg den enda fasta punkt jag kände till i universum. Vid det minnet knöt jag dock an i den av min ungdoms första stora avgörande kriser, då jag på allvar beslöt mig för att söka tjänst hos sanningen, allvaret och verkligheten. Det var minnet av Lilla Gullborg, som lyste upp och på nytt blev betydelsefullt för mig under några förtvivlade decemberdagar 1909 i Rom. I den stunden tycktes det mig vara mitt enda trevande och verkliga minne av äkta liv. Och det blev i diktens form till min första roman: "Stensborg" [Albert Bonniers förlag, 1910].

Men nu är Lilla Gullborg rivet. Dess böcker, brev och gamla möbler - om de finnas kvar - äro i nya och okända händer.

KÄLLA: "Blodsarv"
Sven Lidman lät alltså Lilla Gullborg dyka upp i sin roman "Stensborg". Så när litteraturens "Stensborg" beskrivs så är det verklighetens Lilla Gullborg som är förlagan.
I mitten av 1930-talet skulle Sven Lidman återförenas med sin drygt 40 år äldre syssling Albertina Ringstrand då hon under ett drygt år bodde hos Sven Lidman och hans familj på Stora Vilunda.
Därefter flyttade hon till Löwenströmska lasarettet (på grund av demens hade hon blivit för svår att ta hand om).
Bibi Lidman, dotter till Sven Lidman, som bodde på Stora Vilunda under denna tid, berättade för mig hur hon och hennes syskon brukade besöka sin fars "fränka" och sjunga för henne. Och även om Albertina Ringstrand på grund av demensen inte kom ihåg vilka exakt den lilla syskonskaran var så uppskattades i alla fall sången.
Albertina Ringstrand levde ut sina sista år på Löwenströmska lasarettet där hon avled 1942.
Lilla Gullborgs öde
Så vad hände med på Lilla Gullborg? Enligt "Blodsarv" (författad på 1930-talet av Sven Lidman, och citerad ovan) ska gården numera vara riven. Men detta är inte sant: gården finns kvar. Däremot verkar huvudbyggnaden ha flyttats till närliggande Myckelby. Detta låter lite udda att en byggnad flyttas på detta sätt, men detta kunde ske. Byggnaden tas ner, bit för bit, planka för planka, som märks upp, och allt transporteras till den nya platsen där allt sätts ihop igen. Sven Lidman ska ha hävdat detta när han, på 1950-talet, var på återbesök till trakten kring Lilla Gullborg ska ha känt igen Lilla Gullborgs huvudbyggnad när han passerade Myckelby.
Lilla Gullborg finns kvar, om än på spridda platser...
Bilder
 
 
Senaste blogginläggen
Slumpade personer

EMELIE
LIDMAN
(1812‑1897)

g. Ekeberg
f.h. Okänd
f.h. Pettersson

TEKLA
PETTERSSON
(1858‑1923)

g. Jubell

PEDER
LIDMAN
(1980‑)


JOAKIM
LANGER
(1957‑)

g. Kaukonen

EDVARD
LIEDMAN
(1876‑1955)

g. Karlsson

OTTO
PRINTZSKÖLD
(1846‑1930)

g. De Geer

CHILU
LIDMAN
(2010‑)


SVEN
LIDMAN
(1921‑2011)

g. Grentzelius

G-A
LIDMAN
(1895‑1962)

g. Engström

ULLA
LIDMAN
(1910‑1962)

g. Frostenson

NAEMI
GUSTAFSSON
(1911‑1988)

g. Liedman
Slumpade bilder