Carl Petter Lidman [Carl-Petter Lidman], före detta apotekare och badkamrerare i Södertelge [Södertälje], slöt sistlidne lördag sin 74-åriga lefnad. Han föddes i Järlåsa socken i Uppland 11 jan 1807 [12 jan 1807].

Hans föräldrar voro hofrättsassessorn Lars Lidman och Anna Christina Petronella Rudbeck [Petronella Rudbeck]. Sonen egnade sig åt apotekareyrket, och sedan han vid 20 år blifvit farmacie studiosus och vid 25 aflagt apotekareexamen, flyttade han år 1835, såsom egare af apoteket härstädes, till Södertelge, der han sedan verkade och lefde i nära ett halft århundrade. Och än står ett vackert resultat af hans lifsgerning, Södertelge badinrättning [Södertälje vattenkuranstalt], lavars tillkomst hufvudsakligen var hans verk. Efter trägna ansträngningar lyckades han bilda ett bolag och fick 1849 se inrättningen öppnad.

Apoteket hade gått dåligt och 1847 hade han måst lemna det, afträdande all sin egendom till borgenärer. Nu fick han sitt verksamhetsfält i sin badinrättning, der han med intresserad flit och kraftig hand styrde såsom badkamrerare, egnande all sin tid åt detta sitt skötebarn. De träd som nu pryda den vackra badparken har han sjelf planterat, och många andra spår finnas af hans vårdande omsorg. Men andra tider kommo, tidsenligare anordningar måste efterträda föråldrade. Det gamla bolaget kunde icke ega bestånd och så trädde 1871 ett nytt i det gamlas ställe, införande idel nya saker och bland dem äfven en ny badkamrer. Lidman var vorden gammal och måste ersättas af yngre krafter, men det gjorde honom ondt att se sin tjenst försmådd. Han drog sig tillbaka men kunde icke frigöra sig från den åsigten att Södertelge visat sig otacksamt mot honom, hvartill äfven meningsskiljaktigheter bidrogo. Då sistlidet ar hans maka Jenny Albertina Benzelstjerna [Jenny Benzelstierna], med hvilken han sedan 1842 varit förenad, afled, lemnade han Södertelge Samhälle och flyttade till hufvudstaden der döden träffade honom.

Ur karakterens synpunkt bedömd, kan han med större rätt än de flesta nämnas en hedersman. På ålderdomen allvarlig, var äfven han i yngre år vänsäll och glad. Det nu vuxna vinliga slägtet, som åtnjöt undervisning i den mycket ansedda pensionsanstalt som hans hustru här uppehöll skall säkert länge minnas 'farbror Lidman' såsom en af deras uppriktigaste och mest afhållna vänner. Att den otacksamhet han trodde sig röna härstädes icke fans till, behöfver icke sägas; Södertelge samhälle skall efter hans död liksom förut tacksamt minnas livad han gjort.